Som överskriften lyder.

Jag tror det var i Juni förra åter, i början på juni… Som jag kände en djup ångest.

Jag kommer aldrig lyckas, jag kommer aldrig bli något, jag mår inte bra på mitt jobb, jag blir inte uppskattad och jag får definitivt inte betalt för det jag gör. Jag måste ta mig ur bubblan och söka andra jobb. Det var mer jobb att söka ett nytt jobb, som att ha mitt gamla kvar.

Jag sökte jobb som receptionist, vakt, butikschef and so on… Säkert 15 olika jobb. Arbeten, som jag i min fantasi aldrig kunde få. Självförtroendet var på botten och då har jag ändå varit toppsäljare från och till på mina tidigare jobb, varit på arbetsintervju på Plaza Interiör i Stockholm av flera tusen sökande varav två gick vidare och en utav dem var jag.

Det jag inte förstod då var hur välmeriterad jag faktiskt var. Vilket grundligt och ärligt CV jag faktiskt skrivit (dock inga erfarenheter eller speciellt kraftfulla utbildningar i grunden). För det är ärligheten, som tagit mig dit jag är och en inre intelligens. Kommer inte ihåg riktigt vem som sa det, men ”det är lättare att vara ärlig när man får frågor, för då är det inte så svårt att komma ihåg vad man sagt tidigare”. En mycket bra beskrivning av hur jag agerat hela livet. På gott och ont.

Jag fick ett samtal. En intervju som ledde till ett test, som ledde till en intervju och ett annat test, som ledde till en personlig intervju, som ledde till ytterligare intervju. Som ledde till ett test. Det slutgiltiga testet som Store Manager Trainee. Sedan Augusti har jag varit i två olika butiker, följt två olika chefer. Två helt olika. Den senaste höjde mitt självförtroende igen. Jag kände mig inte värdelös längre, eller otrygg på mitt jobb. Plötsligt var det inga problem att jobba långt över 8 timmar om dagen, helger eller att pendla 2 timmar varje dag. Många saker jag trodde att jag aldrig skulle klara.

H*n gav mig det jag behövde, trots det kunde jag aldrig visa vem jag var och vad som tagit mig dit. Ibland kändes Butikschefstjäsnten långt borta. Men där jag hamnade och som det blev med allt runt omkring, det som gjort mig osäker, så blev jag tillslut butikschef.

Omständigheterna och möjligheterna tog mig dit jag är idag. Och jag trodde att livet började när jag fick den där personliga intervjun. Oj vad fel jag hade. Livet har precis börjat.

Sök det där jobbet du aldrig kommer att få.