Reklam

All reklam på sidan väljs noggrant ut och alla blogginlägg, länkar och/eller bilder kopplade till en annan sida är frivilligt placerade av josefins.se. Syftet gällande länkning och/eller annonser är att inspirera och informera läsare i Sverige.

Inlägg & Bilder

josefins.se följer strikt de lagar och regler som innefattar copyright. Om källa saknas, ägs bilder och information av josefins.se eller har finns fulla rättigheter att publicera innehållet. Brott mot copyright lagen beivras, stöld av information & bilder anmäls omgående om ej källa angivits.

Om hästeriet

Verktyg för att rida rätt?

Nu har jag då ridit ytterligare en ridskolehäst, denna gång med EC Hand. Tack Life Of Showjumping för att jag fick testa dessa.

Lite om hästen…
Detta är en liten häst, nästan ponny. Hon har inte varit ridskolehäst speciellt länge, men hon har väldigt svårt att bära sig i galoppen och biter gärna fast i bettet. Hennes steg blir lätt kort och ”ryckigt”. I vänster varv är det svårt att ställa henne runt innerskänkel och viker istället nostipp hela vägen till bakpartiet utåt och ligger något inåt pga det. (tippar inåt, utåtställd). Hon testar gärna sin ryttare och om saker och ting går henne emot kan det komma lite bakutsparkar, hoppa med frambenen och stå still, hon ger ingen eftergift gratis. Trots allt var det denna lilla häst jag vann klubbdressyren på för några månader sedan, då tävlade jag mot både privatryttare med sina hästar, samt lektionsryttare med ridskolehästar. Jag ifrågasatte mig själv och hästen efter det och kom fram till ”Det måste varit alla andra som hade en dålig dag”. (Naturligtvis kan inte jag vara duktig nog för att vinna mot andra).

Tillbaka till ämnet…
Jag började att rida fram henne med EC Hand, jag fokuserade på att hålla mig inom det gröna området och att rida med sitsen. Formen blev öppen och sitsen svag, jag fokuserade hypnotiskt på det färgade området på EC Hand, jag vågade knappt påverka henne och när hon slet tygeln ifrån min hand, följde handen automatiskt med enbart för att hålla mig inom […]

By |december 5th, 2014|Häst|Kommentering avstängd

Utan sits ingen korrekt form

Igår red jag en stor häst, som gått på ridskola i många år. Han är ofta lång och släpar benen efter sig, många ryttare försöker kompensera detta med en låg, hård och sågande hand. Resultatet blir en felaktig form, där bakbenen är oföränderliga och ryggen stum, men huvudet och halsen är krökt. På lång sikt resulterar detta i en ”svårriden” och ovillig häst.

Jag red denna häst med tidemanstygel. Det begränsade honom från att höja huvudet rakt upp och plocka ner stjärnorna med mulen och det gav mig möjligheten att fokusera på min sits en stadig hand och att få honom att använda bakbenen och sin rygg, genom ridning in i handen.

Efter ett tag kände jag hur ryggen började röra sig och att stödet i handen lättade, genom att hästen började röra sig uppåt istället för enbart framåt.

Detta var inte hjälptygelns förtjänst… En god vän stod på läktaren och klappade sig på magen efter att jag tramsat runt ett tag… Just det… Rid med sitsen, först då bröt jag kampen och först då började jag och hästen arbeta tillsammans. Med sitsen red jag honom resten av lektionen och kände hur den (enligt många) stela, sega och ovilliga hästen kom till sin rätt.

Hästen kan inte vara balanserad genom slit, drag eller såg från handen. Den kan enbart hitta sin bärighet och gå i korrekt form genom ryttarens sits.

Tidemanstygeln då… En häst som går på ridskola och för det mesta rids med handen, utan den egna bärigheten år ut och år in, hittar […]

By |december 5th, 2014|Häst|Kommentering avstängd

Största lyckan under Sweden International Horse Show

joss

autograf

triviant

Rasmus & Charlotte Haid-Bondergaard, mina två favoritryttare. Det är något speciellt med dessa som inte går att sätta fingret på! Inte bara fick jag en personlig autograf och en bild tillsammans med dem… jag fick en bild på Triviant också!

När jag försiktigt kikade in på Triviant kom han fram direkt, nyfiken och med uppmärksam blick. Jag klappar aldrig andras hästar utan lov, men när han mer eller mindre bad mig att klappa hans mule (genom att trycka den mot grinden och blåsa på mig med öronen spetsade), så kunde jag inte låta bli att försiktigt stryka honom mjukt över mulen med ett finger, mer vågade jag inte. Det var trots allt inte allmän plats och om alla skulle springa dit och klappa på honom skulle han garanterat inte vara så nyfiken, positiv och glad vid besök…

By |december 1st, 2014|Häst|Kommentering avstängd

Samlade bilder från dag 1 o 2 SIHS

image

image

image

image

image

image

image

image

By |november 29th, 2014|Häst|Kommentering avstängd

Ryttare: Två steg fram, ett steg bak

Den där känslan, när man vet att allt är rätt. Höfterna styr hästen, handen är stilla, sitsen är fast i sadeln och rör sig i takt till hästen. Armbågarna vilar mot överlivet, blicken ser vägen och hjärnan koncentrerar sig på nästa moment. Så red jag efter sommarens intensiva träning för Maria Falk. Planer förändras och jag rider nu en ridlektion i veckan på ridskolan. Jag lyckades bibehålla den där ridningen ganska länge, men igår var jag så besviken på mig själv så jag nästan började tjuta.

Skänkeln flaxade, händerna var överallt och inte alls följsam i sitsen. Desto mer jag red, desto mer besviken blev jag på mig själv.

Det här är ryttarens vardag. Två steg framåt, ett steg bakåt. När det ena fungerar, är det något annat som inte gör det.

Vad ska man göra när det känns så?

  • Ta nya tag imorgon
  • Prata med sin tränare
  • Löser man ett problem, upptäcker man andra
  • Motgång leder till framgång
  • Misslyckas du aldrig, kan det heller aldrig bli bättre
  • Tänk på att det oftast känns värre än vad det är
  • Kom ihåg varför du du gör detta
By |november 21st, 2014|Häst|Kommentering avstängd