Reklam

All reklam på sidan väljs noggrant ut och alla blogginlägg, länkar och/eller bilder kopplade till en annan sida är frivilligt placerade av josefins.se. Syftet gällande länkning och/eller annonser är att inspirera och informera läsare i Sverige.

Inlägg & Bilder

josefins.se följer strikt de lagar och regler som innefattar copyright. Om källa saknas, ägs bilder och information av josefins.se eller har finns fulla rättigheter att publicera innehållet. Brott mot copyright lagen beivras, stöld av information & bilder anmäls omgående om ej källa angivits.

Minnen och nostalgi

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker om känslan ”nostalgi” eller inte. Vissa låtar får den där känslan att ihärdigt hänga sig fast. Jag har inget att längta tillbaka till, bara en annan ålder. För mig betyder känslan nostalgi att jag blir äldre för varje dag, varje minut. Nostalgi = något som varat och aldrig kommer tillbaka, precis som tiden.

Den största skräcken är inte att dö, det bekommer mig inte. Skräcken är att bli gammal och se tillbaka på livet som passerat. För det är ju precis det livet gör, passerar. Mitt liv kommer att passera som en vindpust om man relaterar till verkligheten. 11 miljarder människor, Tellus som är flera miljarder år gammal. Jag är en vindpust, som blåser förbi. Ingen märker det,  dem som skulle märka det utgör inte ens 0,5% av världens befolkning.

Jag är inte deppig just nu, jag funderar. Såhär funderar jag ofta. Inte alltid på livet, döden och nostalgi, utan på allt.
Om någon tänder en tanke hos mig, så tänker jag på det i timmar, dagar, veckor, månader… Ja till och med år. Jag är inte långsint, jag förlåter på några minuter. Men tankarna förblir ”varför?” ”vad gjorde jag för fel?” ”vem, vad, hur?”.

Jag funderar faktiskt fortfarande på varför förskolefröken alltid var elak mot mig, varför jag inte slog tillbaka i 2an när en klass”kamrat” slog mig… Det handlar inte om arr inte kunna släppa saker, det handlar om att jag inte kan sluta tänka.
”En utav anledningarna till att jag tycker så […]

By |juli 1st, 2014|Asperger, Tankar|Kommentering avstängd

Long time no see

Nu var det ett tag sedan jag skrev, kortfattat kan man säga att när jag INTE är rastlös, skriver jag ej i bloggen. Nu kände jag dock att det behövs en uppdatering.

Jag har börjat rida en PREvalack vid namn Lakritz. Medryttare så att säga. Mitt mål är att starta en LC1 (dressyr) i slutet av Augusti. Jag tror att det går att utbilda denna grabb en hel del och att jag kan samla lite resultat i både lokal och regional dressyr. Med tanke på att hans ägare precis öppnat egen butik tillsammans med sin man, så blir det mycket häst på mitt schema och det passar mig utmärkt. Rastlösheten stannar av och livet ser allmänt ljusare ut. Det är ingen dans på rosor, men rosorna sticks inte lika illa som dem gjort de senaste åren. Lakritz är en mycket trevlig häst och med rätta verktyg kan vi komma en bra bit tillsammans. Äntligen börjar saker och ting kännas ljusare, gladare och allmänt lättare.

1385356_10152803572369698_8329043435357455864_nLakritz, jag och Bassen.

Kul kommentar från tidigare idag, när Lakritz ägare precis ridit klart för Fredrik ”Fidde” Gustafsson och efter att vi bestämt jag ska följa med henne hem å grilla och ta några starka.
”Åk hem och ta på dig något annat än ridkläder! Jag ser dig ju aldrig i annat!” Lakritz ägare.
”Men, men… Vad ska jag ha på mig då?” Jag.
”Men jeans och en munkjacka eller något!” Lakritz ägare.
”Okey…”
Jag vänder mig till hennes systers […]

By |april 26th, 2014|Asperger, Häst, Tankar|2 Comments

Ryttareliten – Glädje & tårar

Nu har jag sätt sista avsnittet av Ryttareliten på SVT1, jag är glad över att fått sett detta program och att fått glädjas med våra ryttare i medgång och våndas i dess motgångar.

Jag har skrattat med ryttarna, men också gråtit för mig själv. Jag har sätt programmet med skräckblandad förtjusning. Skräcken att min brinnande känsla, kunskap och engagemang för denna sport kommer att tyna ut till att bli ingenting.

Det finns ingenting som får min rastlöshet och ständiga hunger efter mer att dämpas förutom hästarna, efter en dag i stallet är jag lugn, tillfreds och lycklig. Sanningen är dock att rädslan för att aldrig nå så långt som jag vill ofta tar över och mynnar ut i ångest och förtvivlan. Utan pengar kommer jag ingenstans, det är den bittra sanningen.

Tillsammans med insikten att pengar saknas, lever jag med en man som hatar hästar, en familj som saknar helt intresse för djuren och mina fötter som inte klarar av att arbeta ståendes och gåendes en hel dag. Jag borde förstå att platsen på dem stora dressyrarenorna inte är för mig, men det är svårt att blunda när hjärtat skriker så högt efter just detta.

Härom dagen frågade en god vän till mig hur hon vet att hon sitter ner på rätt sittben i traven, jag förklarade för henne och funderade även över hur jag själv gör för att direkt hitta rätt. Jag insåg att det kommer naturligt, det är känslan. Inte känslan av att veta att nu är det rätt, utan känslan av att […]

By |april 16th, 2014|Asperger, Häst, Tankar, Vägen Upp|Kommentering avstängd

Att vilja dö & leva på samma gång

Det är ingen hemlighet att jag har diagnoser, det är heller ingen hemlighet att jag ibland helt enkelt inte vill leva. Det kan vara av olika anledningar, ibland för att jag glömt min medicin, ibland för att något mycket otrevligt hänt eller som just nu, när jag plötsligt får en obegripligt stark insikt om hur min framtid kommer att se ut och att mina drömmar aldrig kommer slå in. Jag kommer dö som en liten fis i rymden.

Att ingen vet ”meningen med livet” är inte så konstigt, men när jag plötsligt inser att jag varken har en mening eller framtid som lycklig, då svider det till ganska rejält. Jag kan absolut leva ett mediokert liv, vara olycklig och bitter tills jag dör. Men är det verkligen ett liv?

Jag vill leva för min familj och för dem små, små, yttepytte få tillfällen jag skrattar med hela hjärtat, men jag vill samtidigt dö för att slippa leva med ångesten.

Varför så deppig just ikväll?

Något som gör mig så fruktansvärt lycklig och tillfreds, gör mig samtidigt så olycklig och deprimerad så jag vill slita mitt hår. Så nära, men ändå så långt borta. PANG ett skott i huvudet, så är allt bara helt ingenting.

depression-questionnaire

By |mars 19th, 2014|Asperger, Tankar|Kommentering avstängd

Lösenordsskyddad: This is my story

Det finns inget utdrag eftersom det här är ett skyddat inlägg.

By |mars 5th, 2014|Asperger, Tankar|Kommentering avstängd