Dem kommer på led, i grupp, stora familjer, mor och far, en del med bebis i famnen.
En del har pikéer, en del overall, någon i sandaler, en annan i gymnastikskor.
Förutom att alla har svart hår och solbrun hy, ser dem ut som min familj, min familj bor på hotellet med air condition. Deras familj följer vägen utanför, i stekande hetta.

Dem har alla samma mål, att överleva kriget.

Resan började i deras hem. Bara det nödvändigaste fick packas. En ryggsäck.
Många har dött under resan. Flera tusen ligger på havets botten. Vuxna och barn i alla åldrar.

Dem som har överlevt, vandrar nu genom 40 graders värme i Svenskens paradis, Samos. Dem söker asyl, inte här. Detta är ytterligare bara en etapp på den långa resan till frihet. Dem är på väg till nordligare europeiska länder. Någon har sagt att det finns frihet där.

 

En dag sitter jag på balkongen, med utsikt över havet, en vacker vy. Men en tom flotte skär igenom paradiset som ett avfyrat skott. Kustbevakningen är på väg dit. Dem finner en tom flotte och ett öppet hav, mitt i Svenskens paradis.