Jag skulle vilja förmedla det jag vet och det jag kan, men det är svårt i skrift. Det finns så mycket jag vill säga till föräldrar som har ett barn som blivit diagnostiserad och till dem som vägrar utreda sina barn, men jag kan inte nå alla och skriften är inte min styrka. Men jag kan försöka. Jag vill även understryka att detta riktar sig till diagnoser som är precis utanför gränsen till autism, samt en bit in i autismcirkeln. Idag räknas det mesta som autism, men det finns många grader av detta. Jag uttalar mig inte om barn med grav autism.

”Varför är måste det vara fel på mitt barn, bara för att h*n gör så/är så?!”
– En fråga som många föräldrar tänker/säger när lärare eller andra i ens närhet föreslår utredning för diagnos på sitt barn… Först och främst vill jag tydligt överstryka ordet FEL. Det är inte FEL på ditt barn. Det är här du ska komma ihåg, att det är du som förälder som väljer vilket sätt du och ditt barn ska se på barnet/sig själv. Superhjälte eller mutant? En person med kunskaper utöver det vanliga, möjligheter som ingen annan har, en värld som sträcker sig bortom dina egna gränser! I min värld väljer jag att se Captain America, Spiderman, Superman, Batman som räddar sina städer och världen, som aldrig behöver gömma sig från fördomar och kritik. Det kommer alltid finnas dem som hävdar att dem är mutanter, men den stora massan älskar dem och skulle inte överleva utan dem.

Att utreda sitt barn för diagnos, är inte ett sätt att sätta en stor fet stämpel i pannan på barnet. Utan det är väldigt simpelt, med bilderna nedan så kan du som förälder väldigt enkelt förstå anledningen till en utredning:

dark-path-970882 Light-on-the-Path-640x456

Om du inte förstår/vet att ditt barn är speciellt, kommer det bli problem och plötsligt har barnet stämpeln ”Ouppfostrad”, ”Problembarn”, ”Knarkare” stämplat i pannan. Om du istället väljer att se de speciella krafter som ditt barn har så finns det inga gränser för vad ni kan åstadkomma tillsammans.

Det är DU som förälder som väljer vilken väg DITT barn ska gå.