Ibland hinner verkligeten i kapp med mig. Har levt lite i ett vakuum sedan förra veckan. Har inte tänkt på allt jobbigt utan bara varit positiv, men nu känns det som allt kommit tillbaka.

Köket är fortfarande i extrem renoveringsfas, som i sin tur resulterar i att resten av lägenheten ser ut som en soptipp, jobbet har gått dåligt den senaste tiden och jag kommer inte överleva månaden om inte familjen ger mig lite jobb, lönen gick åt att betala en skuld till sambon. Nu gick musten ur mig och jag är bara irriterad och ledsen.

Det gör mig ännu mer irriterad att min goda vän, som jag verkligen behöver just nu, inte har hört av sig, trots att jag både ringt och sms:at sedan i söndags. Skulle verkligen behöva komma undan från allt ett tag, men nej.